MateriaMedica

Världens skapelse

I begynnelsen var Chaos, en virvlande massa av ingenting. Efter honom uppstod Gaia, jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna, Tartaros (underjorden), Eros (kärleken), Erebos (urmörkret) och Nyx (natten). Dessa skapade i sin tur Aither (luften) och Hemera (dagen). På egen hand skapade Gaia därefter Uranos (himlen) och Pontos (havet). Hennes son Uranos gav jorden den gestalt som vi känner till och skapade också blommorna, träden, djuren och fåglarna. Gaia födde med hjälp av Uranos trehövdade titaner och kykloper. Titanerna var inte omtyckta av Uranos så han slängde ner dem i Tartaros, underjorden, vilket upprörde Gaia mycket. Emellertid födde hon tolv barn åt Uranos, sex söner och lika många döttrar, som alla blev titaner. Gaia kunde inte glömma vad Uranos gjort mot hennes barn så hon övertalade sina titaner att ta hämd. Den yngste av de tolv barnen, Chronos, blev ledare. Han angrep Uranos när han sov och kastrerade honom. Blod från Uranos sår droppade ner på Gaia och förvandlades till furier, giganter och nymfer. Resterna av organen slängdes i havet och förvandlades till vitt skum. Ur det vita skummet uppstod Afrodite, sexualitetens gudinna. Från och med då var det Chronos som regerade över titanerna med Rhea som maka. Chronos och Rhea fick många barn ihop, men eftersom Chaos och Gaia hade förutspått att barnen skulle störta Chronos så var han rädd för dem. Varje gång Rhea födde ett barn så ryckte Chronos dem ur famnen på henne och slukade dem. Men när Rhea födde Zeus så klädde hon en sten som ett spädbarn och gav det till Chronos, som trodde att det var Zeus, och slukade den direkt. Zeus växte upp dold från sin far och planerade sin hämd mot honom. Tethys, dotter till Oceanus, son till Gaia och Uranos, gav Chronos en dryck som gjorde att han spydde upp Zeus systrar och bröder (Hades, Poseidon, Hera, Demeter och Hestia). Alla syskon stod på Zeus sida mot fadern. Kykloperna och hekatonchierna stod också på Zeus sida efter han hade fritagit dem från Tartaros. Zeus och hans medhjälpare segrade sedan mot titanerna. Efter titanernas fall utmanades Zeus av de monstruösa giganterna som hade uppstått ur Uranos blod. I den kampen ledde Zeus gudarna till seger och Zeus utsågs till högste ledaren över himmel och jord. Zeus bestämde sedan att Olympos, det högsta berget i världen skulle bli de segerrika gudarnas och gudinnornas hem. Alla titaner förutom två blev förpassade till Tartaros. Chronos fick leva på de elyseiska fälten medan Atlas, Chronos krigshövding, dömdes till att stå och hålla upp hela himlen på sina axlar. Men Gaia gav inte upp, trots förlusterna födde ytterligare ett barn - Tyfon. Denna varelse var mäktigare än alla monster hon tidigare fött. Denna ormmänniska med vingar förskräckte olymperna så att de förvandlades till djur och flydde. Zeus fick sina senor i kroppen utskurna av Tyfon då han fått tag i Zeus svärd, och blev lämnad ensam i en grotta. Men han räddades av Hermes och Pan och de gav Zeus hans senor och svärd tillbaka. Han grep sedan sin åskvigg och störtade monstret efter att ha stridit över hela världen. Tyfon spärrades in under vulkanen Etna. Zeus överlägsenhet accepterades av de andra gudarna och han och hans två bröder, Hades och Poseidon, delade upp världen mellan sig. Poseidon fick havet, Hades underjorden och Zeus fick himlen.

Några olika gudar och gudinnor:

Afrodite

Skönhetens och den passionerade kärlekens gudinna. Hon var troligen av orientaliskt ursprung. Hon omfattade både himmelskult och krig. I Korinth fanns det kvinnor som gjorde kärlekstjänst i Afrodites tempel. Hon var gift med smidesguden Hefaistos, men hon var ständigt otrogen. Symboler förknippade med Afrodite var myrten, duvan och granatäpplet.

Apollon

Ursprungligen troligen en solgud. Han beskrevs som "den rene" eller "den helige". Han strävade efter insikt, måtta och ordning. Apollon symboliserade människans rening och i viss mån var han även en läkedomsgud. Hans pilar beskyddade mot ondska, men de gav också död och sjukdom. Han var de unga pojkarnas gudom, idrottens och siarkonstens gud. Hans orakel i Delfi var vida berömt. Han var även musiken och harmonins gud. Hans symboler var bl.a. bågen och lyran.

Artemis

Apollons tvillingsyster, den jungfruliga renhetens, jaktens och månens gudinna. Hon tyckte inte om Afrodite och det finns många myter om deras rivalitet och ovänskap. Bilder av henne är ganska okvinnliga, hon avstod från äktenskapet och kärleken. Hon omgav sig med nymfer som tog hand om hennes jakthundar.

Demeter

Moder- och fruktbarhetsgudinna, som trots att hon är en ktonisk gudom (underjordsgudom) har fått plats bland olymperna. Namnet betyder antingen korn- eller jordmoder. Hon uppträder också under namnet Gaia. Tanken på ett bröllop mellan himlen och jorden är väl uttalad i grekisk religion och i myten om Demeters jakt efter sin dotter Persefone (eller Kore) finns tecken på en fruktbarhetsrit. Hennes namn kan härledas ur den indoeuropeiska roten "meter" som ligger till grund för ordet "moder".

Dionysos

Trädens, fruktbarhetens, getternas och vinets gud. Dionysos hör inte till de olympiska gudarna. Hans kult var orgiastisk och verkar mest ha utövats av kvinnor - menader eller backantinnor. Dessa greps av "mania" (yra) och dansade genom skogarna med facklor och stavar klädda med murgröna. När de hittade offerdjur, slet de sönder dem och åt köttet rått. Dionysos tog gärna formen av en satyr, eller en kentaur, ibland t.o.m. som nymf.

Hades

Underjordens härskare. Hades var underjordens gud, och han härskade över dödsriket. Han rådde därför också om alla viktiga skatter i jordens inre, dvs metaller. Hades hade till sin hjälp i dödsriket sin trehövdade hund Kerberos, fyra nattsvarta hästar vilka drog hans vagn, och guden Karon, som förde de döda den sista biten till dödsriket. Där skulle den döde dricka ur Lethe, glömskans flod, och därigenom glömma alla sina jordiska minnen. Sedan dömdes man av tre domare som avgjorde vilken av de tre vägarna man skulle ta; Asfodelosängen, Elyseiska fälten eller Tartaros. Asfodelosängen var en hemsk plats, där natt och dag var ett, ett oändligt dunkel utan konturer.

Hera

Äktenskapets och kvinnornas gudinna. Hon har troligen ett förgrekiskt ursprung. Hon ägde en magisk trädgård där odödlighetens äpplen växte. Hera beskrivs ofta som grälsjuk och bitter, hennes make Zeus var notoriskt otrogen. Heras symboler var bla skäran, påfågeln, dubbelyxan och ormen.

Hermes

Gudarnas budbärare och den som ledsagar de dödas själar till dödsriket (existerar i så gott som alla religioner och kallas psykopomp). Han har tidiga drag av att vara en herdegud som beskyddar boskap. Hermes är dubbel till sin natur, han är tjuvarnas och lurendrejarnas gudom liksom handelsmännens beskyddare och vältalighetens gudom. Han kan också ha varit förknippad med fertilitetskult då stenstoder som kallas "hermerna" var helgade åt honom. Han avbildas med vingar på sina skor.

Pallas Athena

Atens skyddsgudinna, krigets, hantverkets och konstens beskyddarinna. Hon förenade den aktiva styrkan och intellektets klarhet. Hon föddes i full rustning ur Zeus huvud. Athena var krigets gudinna, men hon avskydde meningslöst dödande. Hon föraktade Ares, den manlige krigsguden. Hennes kult var mycket sval och behärskad, hon beskrivs som den eviga jungfrun. Kylig och oberörd motstod hon kärleken. Ugglan, som symboliserar visheten, förknippas med henne.

Pan

Herdeguden, boskapens beskyddare. Han avbildas som hälften man och hälften get. Han spelar på en flöjt, en syrinx. Under senantiken blev Pan föremål för en mysteriekult, vars medlemmar ropade "IO, IO, IO PAN": "Jag är, jag är, jag är Pan".

Poseidon

Namnet betyder "jordens herre" eller "jordens make". I historisk tid var han dock havets, vattnets och flodernas gudom. Han beskrevs som mäktig och tempramentsfull, han orsakade jordbävningar. Hans främsta symbol var treudden och hästen var helgad åt honom.

Zeus

Gudars och människors fader. Han styrde över ödet, lagarna, rätten och världsordningen. Han var en åskgud och därmed även kopplad till himmel, regn och fruktbarhet. På Kreta dyrkade man Zeus som en liten pojke. Hans symboler var bl.a. åskviggen och ormen.