MateriaMedica

Har vi rätt att leka Gud?

För cirka tiotusen år sedan började vi människor försöka styra naturen genom att påverka eller manipulera den, kort sagt- man började odla. Helt nyligen, för lite över tvåhundra år sedan, kom nästa stora revolution i mänsklighetens historia: den industriella. Den materiella resursförbrukningen började skjuta i höjden. Under de 250 åren som sedan följt har den tekniska utvecklingen möjliggjort en allt intensivare resursförbrukning. Vi har visat oss vara väldigt bra på att använda miljön till vår fördel, på ett sätt som inte varit hållbart i längden, men fler börjar inse detta vilket har lett till att vi aktivt försöker hitta nya tekniker som låter oss fortsätta utnyttja jorden maximalt och samtidigt hitta en fungerande ekologi. Var ska man egentligen dra gränsen för hur långt vi kan anpassa jorden och oss själva till vår egen fördel, utan att ha gått för långt? Om vi lyckas skapa ett samhälle i ekologisk balans på konstjord väg skulle allt inte då vara frid och fröjd?

Vi har sedan industrialiseringen format naturen- växter och djur- genom korsning, avel och på senare år använt oss av genteknik, för att förfina förbrukningsvaror under ordnade processer. De senaste århundradena har vi även gjort stora framsteg inom den biologiska och medicinska vetenskapen. Vi vet bättre hur våra och andra levande varelsers kroppar fungerar och har lärt oss hur vi kan ändra på och lägga till önskvärda icke-naturliga genetiska funktioner. Många hävdar att vi genom att använda oss av de här metoderna "leker Gud". Men man kan samtidigt inte förneka det faktum att människan, genom sin vilja att hjälpa varandra, varit intresserad av medicin ända sedan stenåldern, eller kanske ännu tidigare, så vad är egentligen det rätta enligt naturen?

Bland övriga djurarter råder det naturliga urvalet, som innebär att djuren väljer partner utifrån den individ som exempelvis är starkast, eller har vackrast fjäderdräkt, alltså den som ser ut att ha bäst gener för att kunna ge starka och friska avkommor. Vi människor har för länge sedan gått ifrån det naturliga urvalet tack vare vår humanitet, men samtidigt har vår medvetenhet om det genetiska arvet ökat och många anser det vara en bra sak att kanske lyckas utrota genetiska sjukdomar m.m. så varför ska man då inte använda tekniken som finns för att löpa linan ut? Man skulle kanske kunna säga att dessa etiska problem började redan när vi blev medvetande och fick viljan att hjälpa sjuka och skadade. Om det är rätt att på det sättet bestämma över liv och död eller iallafall ge någon större chans att överleva, är det då inte lika rätt, eller fel, att med genteknik modifiera våra kroppar för att bli friskare, på samma sätt som vi format växter och djur omkring oss för att passa oss bättre? Vi har idag inga moraliska problem att t.ex. bota någon med cancer, ge någon ett nytt organ, eller proteser till någon som saknar ben och på detta sätt bestämma över liv och död eller möjligheten att ge människor skäligare liv. Men ändå anses det som etiskt fel av många att använda genteknik för att skapa friska barn och även abortera foster med medfödda sjukdomar eller skador. Då vi redan i så stor utsträckning bestämmer över liv och död skulle vi med hjälp av nya tekniker och genmanipulering i framtiden troligtvis kunna göra människor friskare, vilket skulle betyda mindre läkemedelsanvändning, som i sin tur bland annat skulle innebära mindre sjukkostnader, mindre läkemedelskonsumtion och mindre kemikalier i naturen. Detta kanske skulle kunna vara ett av stegen vi måste ta för att få tillbaka den ekologiska samhällsbalans som fanns innan vi började forma allt efter våra behov?

Vi människor är biologiskt anpassade till naturmiljön, till ett jordnära liv i naturens mångfald. Stress kunde förut levas ut fysiskt och fungerade på så sätt som en positiv välfungerande resurs. När stenåldersmänniskan idag placerat sig i en kontorsstol framför ett skrivbord med telefoner och annat, kan stressen inte levas ut fysiskt på ett naturligt sätt. Den kan därför få bieffekter som går ut över hälsan, t.ex. utbrändhet eller depression. Ska vi i framtiden ta bort vår förmåga att känna stress eller må dåligt? Något vi har kunnat se vad gäller genmanipulerade växter och djur är att motståndskraft och naturligt skydd mot skadeinsekter och sjukdomar kraftigt försvagats. Detsamma torde då gälla genmanipulering av människor. För mig personligen, känns det då inte som att vi gjort rätt i att, med så vårdslösa tag, anpassa miljön efter våra behov. Ska vi med hjälp av genteknik ta bort vår förmåga att känna stress eller må dåligt för att överleva i den värld vi själva har skapat? Vissa menar att vi måste återvända till det etiska synsätt vi kan finna hos naturfolken, som fortfarande lever i symbios med naturen. De kanske inte kan lura döden i lika stor utsträckning som oss, men de har lyckats bibehålla en fungerande ekologi, utan att påverka miljön allt för mycket.