Fru Silverkanna
Skrivuppgift– Ett personporträtt
Mörkret sänkte sig över byn, nu hade hösten kommit på riktigt och det blåste upp till storm. Det rasslade i trädens grenar, vinden rev med sig åtskilliga av de torra löven ned på marken, hetsigt som om den försökte skynda sig att breda om jorden med ett tjockt och skyddande täcke innan vintern skulle komma. Lamporna släcktes i husen, en efter en. Snart låg alla byns hus i mörker. För en sekund blev det helt tyst, stormen stannade upp i ett andetag innan den ökade i styrka, detta skulle bli en lång natt. I tystnaden hördes en katts gälla jamande och en dörr till ett av husen i utkanten av byn öppnades. ”Där är du ju!” hördes en äldre dams stämma. ”Skynda dig och kom in! Har du en råtta med dig? Duktigt, ikväll ska du få något extra gott att äta.” Katten skyndade sig in i huset och lade sitt nyfångade byte vid damens fötter. ”Tack ska du ha!” Damen lade undan den döda råttan och gick sedan ett varv i rummet och tände stearinljus. Ljusen hade alla former och färger, långa, tjocka, värmeljus i ljuslyktor, små adventsljus. ”Så där ja, lite mer stämningsfullt är glödlampor minsann.” Den gamla damen sjönk ned i en fåtölj av lila sammet som stod i ett av rummets hörn och tog upp ett anteckningsblock som låg på ett litet runt bord bredvid. För en stund lät hon blocket vila i knät medan hon beskådade mörkret utanför fönstret. ”Härligt väder ikväll, du får påminna mig om att ta den tjockare jackan sedan när jag ska gå ut” sade hon menande till katten som slagit sig ned på fönsterbrädan. Det såg nästan ut som att den nickade tillbaka till henne som svar. I nästa stund hoppade den ned på armstödet till fåtöljen och lade sig där för att sova. Damen skrattade hjärtligt. ”Du sover då jämt och ständigt ditt gamla kattskrälle.” Hon tog upp anteckningsblocket och tittade sig förvirrat omkring en sekund för att sedan komma ihåg att glasögonen hon letade satt på hennes huvud. Med en bestämd gest tog hon på sig dem och började sedan ögna igenom sidan hon slagit upp. Hon bläddrade lite tills hon hittade det hon sökte och började sedan läsa. Efter en halvtimme vaknade katten och sträckte på sig. ”Ja du har rätt, nu är det dags att göra i ordning maten” Damen sträckte också på sig, tog anteckningsblocket i handen och gick tillsammans med katten in till köket. ”Här ska du få lite fisk min vän” sade damen medan katten strök sig mot hennes ben. Hon stod en stund och såg fundersam ut sedan drog hon fram en stol som hon klev upp på för att nå silverkannan som tronade högst upp på en hylla. ”Man skulle ha varit lite längre.” mumlade hon för sig själv. Med ett vigt skutt hoppade hon ned på golvet med kannan i näven. Ur skafferiet tog hon sedan fram bröd, och smör och ost ur kylskåpet . Efter hon satt en kastrull med vatten på spisen bredde hon några smörgåsar som hon slog in i plast. Katten mumsade på sin fisk. När vattnet kokat upp tog damen fram några burkar med olika sorters teblad. Hon slängde i en nypa från varje burk i det heta vattnet och lade på ett lock på kastrullen. ”Sisådärja, nu ska jag bara göra mig klar att gå ut.” sade hon och gick in till badrummet. Hon tvättade ansiktet, kammade det långa grånande håret och valde ut ett mörkrött läppstift bland sitt smink som hon applicerade på läpparna. Hon poserade litet för sig själv framför spegeln och började sedan skratta så den rynkiga huden under hakan guppade. ”Åja, snyggare har man ju varit, men än är det inte så illa som man hade kunnat vänta sig i min ålder.” sade hon till sig själv. Hon gick vidare till sitt sovrum där hon började rota runt i sina garderober. ”Oj oj, aldrig kan man hitta nåt här, varför ska du stöka ned så mycket ditt kattskrälle?” Det är skönt att ha någon att skylla på som aldrig blir arg, tänkte damen och log. Hon plockade fram en svart virkad sjal ur garderoben som gick fint ihop med den mörkgröna klänningen hon hade på sig. Väl tillbaka i köket smakade hon på téet i kastrullen. ”Perfekt, nu fattas bara sista ingrediensen.” Hon tog fram en skärbräda och en kniv, tog upp råttan som katten kommit hem med, skar av svansen och lade den i silverkannan. Hon hällde téet från kastrullen i kannan som fick stå kvar på diskbänken medan hon packade smörgåsarna och en flaska rött vin i en svart lackväska. Efter att hon gått ett varv i huset och blåst ut alla ljus tog hon väskan i ena handen och silverkannan i den andra. Hon gick sedan ut i hallen och tog på sig ett par högklackade ormskinnsskor, en lång kappa och en hatt. Damen lade handen på dörrhandtaget och såg sig om för att säkerställa att hon inte glömt något. ”Hej då min vän!” sade hon till katten som betraktade henne med gula lysande ögon. ”Vi ses imorgon.” Hon log när hon sträckte sig efter kvasten och öppnade dörren. Den vrålande stormen hälsade henne. Det kommer sannerligen bli en lång natt, tänkte hon när hon stängde dörren bakom sig.
CB
