Kosmos Tre Världar
Undervärlden är skogar, berg och dalar, rå sexualitet, djur, natur, krafter, tunnlar, andar, aggression, jakt, däggdjur, rovdjur, djungel, höga klipplatåer, helande, lärdom på rotnivå, mustig jord, djupa hål, inte så mycket människor. Hit åker jag mest. Träffar djuret mitt och hennes vänner, lär mig nya saker. Här har jag stenarna, träden och bergen som jag känner. Hit kommer jag med trumma och sång.
I undervärlden spinner fortfarande gamla Mormor Spindel på våra trådar, bergen andas och skakar till den svartmålade lille mannens trumma, myrorna gräver gångar och bygger läkande stackar, de silvriga fiskarna stavar ut sina profetior i bergshålorna, molnen brinner, solen är måne och månen är sol, tre kastar näten och sju fångar fisk med klorna och ett kraftdjur väntar på besök i afton.
Mellanvärlden är vår värld, fast Insidan av den. Ser ut som vi ser den, fast Mer. En blomkruka i ett fönster är inte bara blomkrukan i fönstret, utan jag ser anden i den, jorden lever i krukan, luften darrar av kraft, fönstret är inte så genomskinligt som det vore, utanför svävar andar i träden som annars är bara träd. Här kan jag spåra upp saker, resa till vänner och fiender för bot och sot. Same same, but different. Hit kommer jag med öppna ögon och skallra.
I mellanvärlden är det kaffe (svart & hett) och kaka, danskar, norrmän och svenskar, kalla barfötter, heta andar, sales-pitches och telefon-tut i A, ingen lunch för den fattige, ingen sol, inga fåglar - bara måsar, utsikten är en grånande grön stad med en massa fönster, planerade hagar, buller & bång, huvudet fullt av gamla drömmar och ett kraftdjur väntar på besök i afton.
Övervärldens molnsavanner sträcker sig i en solkantad evighet. Här finns inte så många djur, mest människor. Lärare från förr, starka män och kvinnor och ett enormt oändligt bibliotek uthugget i fjället, upplyst av solgluggar i tak och väggar. Här har jag lärare och mentorer i människoform. Hit upp kommer jag genom rökslingan jag klättrar på, eller på ryggen på korp eller kråka.
I övervärlden skiner solen i de gamlas ansikten, molnsavannerna sträcker sig långt, det skrivs i böcker och det smids i smedjor, ruinstaden fylls av fler spöken för varje avslutat andetag, de gamla hallarna städas fria från oro och det binds band bland de högsta. Det droppar silvervatten från källan och ett kraftdjur väntar på besök i afton.
Thomas
