MateriaMedica

Smetigt, bökigt, inbakat och utsmetat. Eviga spiraler av upprepande. Gemenskap. Glitter, skimmer och regnbågar i ett landskap gjort av fluff och ludd. Lösa tankar yr omkring, för att knytas till samma mittpunkt om och om och om igen... Musik!
Psykiskt - Kristallklart.
Fysiskt - Smet, deg och smulor.
Svårt att avgöra var ens egna ben tar slut och någon annans armar börjar. Ett med alltet och de eviga frågorna, som vi ideligen kommer fram till inte behöver besvaras, att ens försöka nå dit? Meningslöst!
Men ändå, en del ting har lyfts fram i ljuset. Dammigt, grått. Vi har vridit och vänt på våra skuggor, det som tynger oss; det som vi inte kan leva utan. Melodier och ett monotont surrande någonstans i bakhuvudet.
Vi är problem, skapade av våra drömmar.

Cecilia Berglund

De olika kärleksbudskapen menar att alla människor är födda lika och har lika värde och rättigheter. Enligt Dalai Lama (Buddhismen) har människan en grundläggande vilja att ge och få kärlek och ömhet, då det är livsviktigt för en nyfödd individs överlevnad.  Utan föräldrars eller andra vuxnas kärlek, ömhet och omtanke skulle inte barnet ha någon som tog hand om det. Har man växt upp med kärlek omkring sig så är förutsättningarna goda att man lär sig älska sig själv och därmed också älska andra. Har man lärt sig att älska så kan man, enligt Dalai Lama (Buddhismen), utveckla sin medkänsla och känna sig lyckligare, lugnare och mer fridsam än andra.

”Du skall älska din nästa som dig själv” lyder en del av Jesus dubbla kärleksbudskap. (Matt 22:37-39) Delar man med sig av kärleken, sprider den, så föder det ytterligare positiva känslor. Bemöter man någon med positiva känslor blir man så gott som alltid besvarad med positiva känslor. Vi människor är i grunden skapta för att älska, att använda vår medkänsla och empati och ta hand om varandra. Som man tar han om ett litet barn ska man också ta hand om gamla och sjuka, de starka ska hjälpa de svaga.

Texten ”Koranen Sura 2” säger att man ska ge rikligt av sin förmögenhet till dem som har det sämre ställt. Det i sig är en mycket god tanke, men avslutet; ”Det goda ni då gör får Allah veta” ser jag som ett löfte om ett lyckligt liv eller kanske ett bättre liv efter döden. Man lockas med belöningar istället för att osjälviskt göra vad varje människa egentligen ”borde”. Att dela med sig och älska och ta hand om varandra skulle kunna göra världen så mycket bättre i det stora hela. Om man ser det ur ett socialistiskt perspektiv så skulle det kunna vara en bra början att de som har överflöd av rikedomar och mat delar med sig och allt delas lika. Det skulle skapa en bra grund för att slippa egentligen meningslösa konflikter och problem i världen, vilket skulle kunna leda till att människor i större utsträckning skulle kunna, och vilja, hjälpa och älska varandra.

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står det ”Alla människor är utrustade med sunt förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.” I många andra religioners kärleksbudskap är kontentan den samma; ”Skada inte andra med det som skadar dig själv” (Buddhism), ”Gör inte mot andra det som du önskar att de inte skall göra mot dig” (Konfucianism), ”Se på din nästas vinning som på din egen och på din nästas förlust som vore det din egen förlust”. Alltså, behandla andra som du själv vill bli behandlad, gläds tillsammans och ha medkänsla för varandra. Låt alla vara lika värda oavsett hudfärg, kön, språk, religion eller politisk uppfattning. ”Det finns inget själ att tro att det finns en lag för individer och familjer och en annan för nationer” (Mahatma Ghandi, Hinduismen). Allt eftersom individer slutar utnyttja varandra och istället börjar älska sina systrar och bröder, sina medmänniskor, så kommer länder och nationer att göra detsamma, då människan i grunden är en kärleksfull varelse.

Av Cecilia Berglund

Torsdag 11 Mars, 05.41; Husspöket Laban är på besök...

Klistrat från min (+de kollektivboendes) gamla blogg, www.klubbsextiotre.se. Nu bor jag (Cissi), NördNarcissistNiklas och världens sötaste Leeloo Sunshine som inneboende i Auschwitz (som vårt trådlösa nätverk hette förr på Treblinka, men nu är det namnet på vårt nya hus.) Huset mitt emot har vi döpt till Birkenau, bara så du vet, du som ska flytta dit snart. ;) Och så bor såklart katten Maja med oss, plus tre katter till varav en väntar tillökning. Vi kommer drunkna i katter! Haha nej förresten det tror jag inte att man kan, dom är för söta!

***

Perfektionisten och egoisten Cissi: Wannabe-MacGuyver som alltid tar hand om folk och fixar och trixar med allt möjligt. Kaffepimplare och WoW-nörd med en dröm om att alltid vara vaken.
Citat: "Jag gör som jag vill!"

Narcissisten och interaktivisten Niklas: Färgglad och bråkig, socialt skadad eller bara lekfull, det beror på hur man ser det. Hopplös diva som egentligen bara menar väl.
Citat: "Om ni undrar varför jag kollar i spegeln är det för att ni andra inte är snygga nog att titta på."

Tjockisen Maja Gräddnos: Huskatten med ett missbildat öga (som ni kan se på bilden "Om oss").
Äter jämt och jamar ibland så man blir tokig, men alltid världens bästaste katt som vet när hon behövs. Mår någon dåligt så hittar man alltid Maja i närheten. Hon är ingen knäkatt, men ändå väldigt gosig då hon själv vill.

Pessimisten Adde ("Utkastad"): Den trötta killen som kommer på fest i pyjamas. Sover alltid men klagar jämt över att han inte kan sova. Passionerad guy-on-the-couch som duschar för sällan. Lever på mackor och O'boy.
Citat: "Jag vet ingenting"

Materialisten Millan (Flyttat): Fjortis och WoW-nörd som spenderar dagarna med att gnälla på allt och alla. Förbrukar stora mängder cola och levlar långsamt. Hon är den enda av oss som har körkort och bil så hon får skjutsa oss för det mesta, och det uppskattar vi henne för. Citat från Millan: "Ööh, jag är mätt/ trött/ hungrig/ whatever!" *med gnällig röst*

Ligisten Nicke (Flyttat): En macho kille som ser ut som en fotbollshuligan då han varit vaken för länge. En av hans största drömmar är att Aslan ska komma i egen hög person och hälsa på. Han har lite hett humör men har alltid björnkramar på lager när man behöver dom. Citat: "Livet är ett enda stort practical joke."

***

Aah, the good ol´days! Nah, skönt att inte behöva leva i det kaoset. Kul minne trots allt. :)

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer

En dikt av Stig Dagerman

Time Has Told Me - Nick Drake

Time has told me
You're a rare rare find
A troubled cure
For a troubled mind.

And time has told me
Not to ask for more
Someday our ocean
Will find its shore.

So I`ll leave the ways that are making me be
What I really don't want to be
Leave the ways that are making me love
What I really don't want to love.

Time has told me
You came with the dawn
A soul with no footprint
A rose with no thorn.

Your tears they tell me
There's really no way
Of ending your troubles
With things you can say.

And time will tell you
To stay by my side
To keep on trying
'til there's no more to hide.

So leave the ways that are making you be
What you really don't want to be
Leave the ways that are making you love
What you really don't want to love.

Time has told me
You're a rare rare find
A troubled cure
For a troubled mind.

And time has told me
Not to ask for more
For some day our ocean
Will find its shore.

Vandra lugnt i brådskan och larmet – minns vilken frid som kan finnas i tystnaden.

Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt utan att förneka dig själv. 
Hävda din sanning lugnt och högt, lyssna också till vad andra säger, 
även dårar och ignoranter har sin berättelse.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, 
ty det kommer alltid finnas någon som är bättre eller sämre än du. 
Undvik de högljudda och aggressiva, ty de är en plåga för själen.

Gläds åt det du uppnått och åt de planer du gör upp. 
Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är, 
när lyckan skiftar är det ett beständigt värde.

Var försiktig i dina företag, ty världen är full av svek. 
Men låt inte detta skymma den sanna dygden, 
många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod.

Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: 
var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser 
är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. 
Utveckla din själsstyrka, så att den kan bli ett värn vid en plötslig olycka. 
Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.

Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet, 
liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här, oavsett om det står klart för dig eller ej. 
Betvivla inte att världsalltet är sådant som det borde vara. Förbli således i fred med Gud, 
vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar.

I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med din själ. Med all sin förljugenhet, 
sin möda och sina skingrande drömmar är denna värld alltjämt härlig. 

Var aktsam, försök vara lycklig.

Har vi rätt att leka Gud?

För cirka tiotusen år sedan började vi människor försöka styra naturen genom att påverka eller manipulera den, kort sagt- man började odla. Helt nyligen, för lite över tvåhundra år sedan, kom nästa stora revolution i mänsklighetens historia: den industriella. Den materiella resursförbrukningen började skjuta i höjden. Under de 250 åren som sedan följt har den tekniska utvecklingen möjliggjort en allt intensivare resursförbrukning. Vi har visat oss vara väldigt bra på att använda miljön till vår fördel, på ett sätt som inte varit hållbart i längden, men fler börjar inse detta vilket har lett till att vi aktivt försöker hitta nya tekniker som låter oss fortsätta utnyttja jorden maximalt och samtidigt hitta en fungerande ekologi. Var ska man egentligen dra gränsen för hur långt vi kan anpassa jorden och oss själva till vår egen fördel, utan att ha gått för långt? Om vi lyckas skapa ett samhälle i ekologisk balans på konstjord väg skulle allt inte då vara frid och fröjd?

 

Vi har sedan industrialiseringen format naturen- växter och djur- genom korsning, avel och på senare år använt oss av genteknik, för att förfina förbrukningsvaror under ordnade processer. De senaste århundradena har vi även gjort stora framsteg inom den biologiska och medicinska vetenskapen. Vi vet bättre hur våra och andra levande varelsers kroppar fungerar och har lärt oss hur vi kan ändra på och lägga till önskvärda icke-naturliga genetiska funktioner. Många hävdar att vi genom att använda oss av de här metoderna "leker Gud". Men man kan samtidigt inte förneka det faktum att människan, genom sin vilja att hjälpa varandra, varit intresserad av medicin ända sedan stenåldern, eller kanske ännu tidigare, så vad är egentligen det rätta enligt naturen?

 

Bland övriga djurarter råder det naturliga urvalet, som innebär att djuren väljer partner utifrån den individ som exempelvis är starkast, eller har vackrast fjäderdräkt, alltså den som ser ut att ha bäst gener för att kunna ge starka och friska avkommor. Vi människor har för länge sedan gått ifrån det naturliga urvalet tack vare vår humanitet, men samtidigt har vår medvetenhet om det genetiska arvet ökat och många anser det vara en bra sak att kanske lyckas utrota genetiska sjukdomar m.m. så varför ska man då inte använda tekniken som finns för att löpa linan ut? Man skulle kanske kunna säga att dessa etiska problem började redan när vi blev medvetande och fick viljan att hjälpa sjuka och skadade. Om det är rätt att på det sättet bestämma över liv och död eller iallafall ge någon större chans att överleva, är det då inte lika rätt, eller fel, att med genteknik modifiera våra kroppar för att bli friskare, på samma sätt som vi format växter och djur omkring oss för att passa oss bättre? Vi har idag inga moraliska problem att t.ex. bota någon med cancer, ge någon ett nytt organ, eller proteser till någon som saknar ben och på detta sätt bestämma över liv och död eller möjligheten att ge människor skäligare liv. Men ändå anses det som etiskt fel av många att använda genteknik för att skapa friska barn och även abortera foster med medfödda sjukdomar eller skador. Då vi redan i så stor utsträckning bestämmer över liv och död skulle vi med hjälp av nya tekniker och genmanipulering i framtiden troligtvis kunna göra människor friskare, vilket skulle betyda mindre läkemedelsanvändning, som i sin tur bland annat skulle innebära mindre sjukkostnader, mindre läkemedelskonsumtion och mindre kemikalier i naturen. Detta kanske skulle kunna vara ett av stegen vi måste ta för att få tillbaka den ekologiska samhällsbalans som fanns innan vi började forma allt efter våra behov?

 

Vi människor är biologiskt anpassade till naturmiljön, till ett jordnära liv i naturens mångfald. Stress kunde förut levas ut fysiskt och fungerade på så sätt som en positiv välfungerande resurs. När stenåldersmänniskan idag placerat sig i en kontorsstol framför ett skrivbord med telefoner och annat, kan stressen inte levas ut fysiskt på ett naturligt sätt. Den kan därför få bieffekter som går ut över hälsan, t.ex. utbrändhet eller depression. Ska vi i framtiden ta bort vår förmåga att känna stress eller må dåligt? Något vi har kunnat se vad gäller genmanipulerade växter och djur är att motståndskraft och naturligt skydd mot skadeinsekter och sjukdomar kraftigt försvagats. Detsamma torde då gälla genmanipulering av människor. För mig personligen, känns det då inte som att vi gjort rätt i att, med så vårdslösa tag, anpassa miljön efter våra behov. Ska vi med hjälp av genteknik ta bort vår förmåga att känna stress eller må dåligt för att överleva i den värld vi själva har skapat? Vissa menar att vi måste återvända till det etiska synsätt vi kan finna hos naturfolken, som fortfarande lever i symbios med naturen. De kanske inte kan lura döden i lika stor utsträckning som oss, men de har lyckats bibehålla en fungerande ekologi, utan att påverka miljön allt för mycket.

If life was about earning and spending money, I believe we wouldn´t be where we are today, since we begun using money only a few hundred years ago in this consuming-society manners that we are.

 

Then what is life about?

 

For me life is about living, plain and simple. Beeing happy and healthy, taking care of my relationships, have the freedom to decide what I want to do in every moment, and to listen and learn from others so I can develop as a person.

 

Others might say the same thing, life for them is about living it. But since everyone has their own way of living every answer will be different. I would like to think that you, yourself, decide whether or not there is a meaning to your life, and what that meaning might be.

For some, religion and traditions are a very important part of life. For me, it´s not. I find some traditions amusing, but at the same time I believe it is disadvantageous to be stuck in old patterns, for the sake of human development.

 

A lot of traditions had a meaning in the past that they don´t have in todays society, and they can´t go back to beeing what they were, simply because we know too much about how nature and everything around us works. At Easter, for example, people used to go through all sorts of rituals and procedures, not leaving eggshells in the house and putting crosses on their front doors, to be safe when the witches came flying on Maundy Thursday. Nowadays we´re too aware of how the world around us work to still be able to think witches will come flying on broomsticks and steal our children. If a cow stops milking you call the vet, you don´t go blame the lady next door.

 

Whether or not we should import traditions from other countries isn´t for me to decide, or anyone else for that matter, I believe. That happens all the time anyway on it´s own accord; People move all over the world, bringing their traditions and believes with them, some stay alive and some don´t. (...The traditions and believes that is, not the people. Although same thing goes for people, some live happily, some manage to stay alive, and some get killed, but that´s a different story.)

 

I think the fact that people today generally are getting less religious and are dropping old traditions could possibly mean that we might be moving towards a wider, deeper and more complex way of understanding things. Something different religions has helped us with for thousands of years, before we could explain everything scientifically. Althought we´re still unable to explain everything, dispite the technologically advanced society we live in today. Maybe that´s why these questions about life still exist? Or it could simply be that there, in fact, are non.

 

Some years ago I stumbled upon a piece of text saying: "Listen to what everyone has to say, even fools and idiots have their story." This is something I subconsiously took to my heart and have tried to live by since. I believe that, in every story and every happening and moment you come across in life, there is always something new to learn. And also, that everyone has the right to speak and be heard, despite how silly and unreasonable their story might be. What´s right for one, might not be right for anyone else.

 

The world we live in today is an ever-changing, mashed and mixed up cocktail of religion, tradition and believes, which I myself think can provide great assistance in ones search for possible answers to the questions of life.

 

Questions ordinary people and great philosophers throughout history have tried, and failed, to find the true answer to, because there can´t be only one true answer. What´s true for one, isn´t true to anyone else - the same way that ones reality isn´t real to anyone but yourself. I, for one, is quite content knowing that there´s no way of finding true universal answers to these questions, but that doesn´t keep me from trying. The solutions and answers I find along the way will be the truth in my reality, and there is always something new to learn on the way, if you keep an open mind.

 

But don´t be so open-minded that your brains fall out!